Utmaningen; imorgon är det för sent

Att säkra näringsriktig matförsörjning av en växande världsbefolkning inom planetens hållbara gränser - det är utmaningen.

Vi borde redan ha agerat – med full kraft. Idag har vi nio, tio år på oss att få stopp på den globala uppvärmningen – i allra bästa fall (enligt FN:s klimatpanel, IPCC). Klimatförändringen närmar sig snabbt kritiska gränser för biosfärens och planetens uthållighet. Vårt matsystem är en av de värsta pådrivarna med en inverkan som är betydligt större än vi trott. Vårt "dagliga bröd" är en existentiell fråga, inte bara för oss människor. Vi måste helt enkelt tänka om hur vi producerar och konsumerar mat.

“Inverkan av ohållbara matsystem på den globala uppvärmningen och planetens basfunktioner börjar nu märkas. Ett matsystemskifte är nödvändigt; det kräver politisk vilja, stora investeringar och rätt idéer.”
Professor Johan Rockström, Co-chair, The Food Planet Prize

Vi lever i Antropocen, en epok i planeten Jordens utveckling som präglas av människans inverkan på geologi och ekosystem. Vårt sätt att producera och konsumera mat står för en stor del av denna påverkan med en allt tyngre belastning på biosfären, det tunna, bräckliga lager av livsmiljö som planeten rymmer.

Idag orsakar vårt globala matsystem mer än en fjärdedel av alla utsläpp av växthusgaser. Det tar i anspråk 40 procent av all tillgänglig markyta, står för 70 procent av all sötvattensanvändning och bidrar löpande med förorening av mark, vattendrag och hav. Än värre – matsystemet är den enskilt största orsaken bakom den dramatiska förlusten av biologisk mångfald. En miljon växt- och djurarter är på väg att dö ut. Redan idag uppgår världens befolkning till nästan 8 miljarder. Med den snabba ökningstakten – cirka 70 miljoner fler människor per år – kommer vi att vara närmare 10 miljarder år 2050 och sätta ännu hårdare tryck på de planetära gränserna. Fortsätter vi att leva och äta som vi gör riskerar vi att passera kritiska gränsvärden för jordens miljö och biosfärens förmåga att härbärgera liv – utan återvändo.

Hur undviker vi att äta oss till den sista måltiden?

Vi befinner oss i en besvärlig och motsägelsefull situation. Vi måste säkerställa att den växande världsbefolkningen får tillräckligt med näringsriktig mat, men så som våra nuvarande matsystem är uppbyggda och drivs utgör de ett växande hot mot livsmiljön i sig. Ekosystem som havererar innebär i slutänden en framtid utan mat. Jorden har enligt forskningen kapacitet att föda 10 miljarder människor, men inte på samma sätt som vi gör idag.

Dagens globala livsmedelsproduktion har kraftigt negativ inverkan på planetens miljö. Det finns undantag och positiva tendenser, men en allt för stor del av världens matproduktion förslösar, förorenar och förgiftar. Matsystsmet överutnyttjar sötvattensresurser och bidrar till försurning samt fysisk och kemisk förorening av vattendrag och marina livsmiljöer. Det kemikalieintensiva industriella jordbruket bygger i hög grad på monokulturer, ökad intensiv odling av ett fåtal grödor. Tre grödor – vete, majs och ris – bidrar med mer än hälften av kaloriintaget i världen, och en stor del av dessa grödor går dessutom till djurutfodring. Dessutom odlas allt färre sorter av respektive gröda, med mindre genetisk variation, i mer och mer likartade odlingssystem. Detta påskyndar utarmning av jordarna och förlusten av biologisk mångfald i såväl djur- som växtriket, där en miljon arter är på väg att utrotas. Utdöendet pågår i en takt idag som till och med överskrider det stora massutdöendet under Trias- och Juraperioden för 200 miljoner år sedan.

Läs mer om förlusten av biologisk mångfald här

De planetära gränserna är ett vetenskapligt ramverk som definierar gränserna för nio biofysiska processer som reglerar levnadsvillkoren och möjligheten att bebo vår planet. De markerar inom vilka gränser vi kan verka och leva tryggt, också under kommande generationer. Idag har vi överträtt fyra av dessa gränser.

Inklusive odling av foder och betesmark är köttproduktion den största och allt större markanvändaren globalt sett, och världen fortsätter äta mer kött, i synnerhet länder i ekonomisk tillväxt. Lantbruket, inklusive djuruppfödning, är redan i produktionsledet den största utsläppskällan till växthusgaser efter transportsystemet. Att livsmedel sedan transporteras över hela världen gör förstås matens roll i den pågående klimatutmaningen än större.

Det som ytterligare förvärrar situationen är att en tredjedel av all producerad mat förloras ”på vägen” eller kastas och blir till avfall.

Att vi ska ha mat att äta är en grundläggande förutsättning för alla FN:s hållbara utvecklingsmål

Att äta och livnära sig – mat – är en grundläggande drivkraft i evolutionen och all biologisk utveckling. Maten påverkar alla former, nivåer och fasetter av liv, och kan kopplas direkt eller indirekt till samtliga FN:s 17 hållbara utvecklingsmål (Sustainable Development Goals, s.k. SDG:er). De globala mål som FN satt upp för ekonomi och samhälle 2030, inklusive # 1 –”ingen fattigdom” och #2 –”noll hunger”, förutsätter en hälsosam planet med ett stabilt klimat och en väl fungerande biosfär (representerad av mål # 6 – om sötvatten, # 13 – om klimatet, # 14 – om haven, och # 15 – om biologisk mångfald).

Läs om FN:s hållbara utvecklingsmål här

Röd flagg. Som situationen är nu, så kan det globala matsystemet göra det omöjligt att nå målet på max 1.5°C. Källa: Global Carbon Project (2019) Carbon budget and trends 2019. (www.globalcarbonproject.org/carbonbudget published on 4 December 2019).

Matsystemet måste förnyas i grunden – och tiden är knapp, mycket knapp

För att skydda biosfären och säkerställa en uthålligt hållbar livsmedelsförsörjning måste vi tänka om, till stor del återuppfinna och rekonstruera viktiga delar av matsystemet i varje led i kedjan; från jordbruk och annan primärproduktion, över livsmedelsförädling, transport och distribution, till konsumtion och avfallshantering. Vi måste säkra ett pålitligt och tryggt manöverutrymme för vår globala livsmedelsförsörjning. Detta är en existentiell fråga. Den måste adresseras nu.

Befintliga strategier för att minska matsystemets negativa miljöpåverkan – som att hitta nya effektiva alternativ till det kemikalieintensiva monokulturjordbruket, minska transporter över världen för att alla ska ha året-runt-tillgång till säsongsmat, skifta vår konsumtion till mer växtbaserad kost, minska användningen av plastförpackningar – allt detta är nödvändigt, men otillräckligt. Vi måste också leta efter än mer innovativa, radikala och till och med disruptiva lösningar inom den dramatiskt korta tidsram vi har – inte ens tio år, enligt FN:s klimatpanel (IPCC) – innan klimatets tröskelvärden och ”tipping points” nås, samtidigt som andra planetära gränser överträds och går in i kritiska faser.

Läs mer om IPCC: s rapport här

Runt om i världen adresseras denna existentiella utmaning i olika initiativ och projekt. Initiativen och personerna bakom förtjänar vår fulla uppmärksamhet och vårt fulla stöd. Och de bästa bör belönas.