fbpx

Utmaningen

Att förse världens växande befolkning med näringsriktig mat inom planetens hållbara gränser

Vi lever i Antropocen, en epok i planeten Jordens utveckling som präglas av människans inverkan på geologi och ekosystem. Våra livsmedelssystem står för en stor del av denna påverkan och lägger en allt tyngre börda på biosfären, det tunna, bräckliga lager av livsmiljö som planeten rymmer.

Dagens matsystem bidrar till cirka en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgaser. Det tar i anspråk 40 procent av all tillgänglig markyta, står för 70 procent av all sötvattensanvändning och bidrar kontinuerligt med föroreningar av mark, vattendrag och hav. Än värre – matsystemet är den enskilt största faktorn bakom den dramatiska förlusten av biologisk mångfald både på land och i våra vatten.

Redan idag uppgår världens befolkning till nästan 8 miljarder. Med sin snabba ökningstakt – cirka 70 miljoner fler människor per år – kommer vi att vara närmare 10 miljarder år 2050 och sätta ännu hårdare tryck på de planetära gränserna, med ökande risk att passera kritiska gränsvärden för jordens miljö och biosfärens förmåga att härbärgera liv.

 

Hur undviker vi att äta oss till den sista måltiden?

Vi befinner oss i en besvärlig och motsägelsefull situation. Vi måste säkerställa att den växande världsbefolkningen får tillräckligt med näringsriktig mat, men så som våra nuvarande matsystem är uppbyggda och drivs, så utgör de ett växande hot mot livsmiljön i sig. Ekosystem som havererar innebär i slutänden en framtid utan mat. Jorden har enligt forskningen kapacitet att föda 10 miljarder människor, men inte på samma sätt som vi gör idag.

Dagens globala livsmedelsproduktion har kraftigt negativ inverkan på planetens miljö. Det finns undantag och positiva tendenser, men en allt för stor del av världs matproduktion förslösar, förorenar och förgiftar. Den överutnyttjar sötvattensresurser och bidrar till försurning samt fysisk och kemisk förorening av vattendrag och marina livsmiljöer. Det kemikalieintensiva industriella jordbruket bygger i hög grad på monokulturer. Tre grödor – vete, majs och ris – står för mer än hälften av kaloriintaget i världen, och en stor del av dessa grödor går till djurutfodring. Dessutom odlas allt färre sorter av respektive gröda, med mindre genetisk variation, i mer och mer likartade odlingssystem. Detta påskyndar förlusten av biologisk mångfald i såväl djur- som växtriket, där en miljon arter är på väg att utrotas. Detta i en takt som till och med överskrider det stora massutdöendet under Trias- och Juraperioden för 200 miljoner år sedan.

Inklusive odling av foder och betesmark är köttproduktion den största och allt större globala markanvändaren och världen fortsätter äta mer kött, i synnerhet länder med ekonomisk tillväxt. Lantbruket, inklusive djuruppfödning, är redan i produktionsledet den största utsläppskällan till växthusgaser efter transportsystemet. Att livsmedel sedan transporteras över hela världen gör förstås matens roll i den pågående klimatutmaningen än större.

Det som ytterligare förvärrar situationen är att en tredjedel av all producerad mat förloras eller kastas och blir till avfall.

Maten har relevans i och för alla FN: s hållbara utvecklingsmål

Att äta och livnära sig – mat – är en grundläggande drivkraft i evolutionen och all biologisk utveckling. Maten påverkar alla former, nivåer och fasetter av liv, och kan kopplas direkt eller indirekt till samtliga FN:s 17 hållbara utvecklingsmål (Sustainable Development Goals, s.k. SDG:er). De globala mål som FN satt upp för ekonomi och samhälle, inklusive ”noll hunger 2030”, förutsätter en hälsosam planet med ett stabilt klimat och en väl fungerande biosfär (representerad av mål # 6 – om sötvatten, # 13 – om klimatet, # 14 – om haven, och # 15 – om biologisk mångfald).

Matsystemet måste förnyas i grunden – och tiden är knapp

För att skydda biosfären och säkerställa en uthålligt hållbar livsmedelsförsörjning måste vi tänka om, återuppfinna och rekonstruera matsystemet i varje led i kedjan; från jordbruk och annan primärproduktion, över livsmedelsförädling, transport och distribution, till konsumtion och avfallshantering. Vi måste säkra ett pålitligt och tryggt manöverutrymme för vår globala mathushållning. Detta är en existentiell fråga. Den måste adresseras nu.

Befintliga strategier för att minska matsystemets negativa miljöpåverkan – som att hitta nya effektiva alternativ till det kemikalieintensiva monokulturjordbruket, minska transporter över världen för att alla ska ha året-runt-tillgång till säsongsmat, skifta vår konsumtion till mer växtbaserad kost, minska användningen av plastförpackningar – allt detta är nödvändigt men otillräckligt. Vi måste också leta efter än mer innovativa, radikala och till och med disruptiva lösningar inom den dramatiskt korta tidsram vi har (11-15 år, enligt FN:s klimatpanel IPCC) innan klimatets tröskelvärden eller ”tipping points” nås, samtidigt som andra planetära gränser överträds och går in i kritiska faser.

Runt om i världen adresseras denna existentiella utmaning i olika initiativ och projekt. Initiativen och personerna bakom förtjänar vår fulla uppmärksamhet och vårt fulla stöd. Och de bästa bör belönas.