Välkommen till vår Matplanet: ymnig, underskön – men trasig

Den försörjer oss alla, men med snabbt sinande resurser är planeten Jorden nu i fara. Vårt sätt att producera och konsumera mat bär en stor del av skulden. För att säkra en blomstrande, uthållig framtid måste vi nu ändra kurs och göra om vårt matsystem från grunden. Men först måste vi förstå hur maten hänger ihop med planeten, samhället och människors hälsa.

Vi har myntat uttrycket Matplaneten för att illustrera samspelet mellan det globala matsystemet, planeten och dess sfärer: geosfären (land), hydrosfären (vatten), atmosfären (luft) och biosfären (allt levande, inklusive människan). Detta ramverk är utgångspunkten i vårt arbete.

Matplanetens utmaning

Allt kokar ned till en nyckelfråga: Vår befolkning växer så snabbt att vi kommer att behöva producera mer mat under de närmsta 50 åren, än vad vi gjort på jorden under de senaste 10 000 åren. Vår globala matförsörjning är nyckeln i denna paradox: så som våra matsystem drivs idag blir ansträngningarna att föda den växande världsbefolkningen i sig ett allt större hot mot livsmiljön.

Klarar matplaneten av denna utmaning? Bara om vi förändrar vårt sätt att producera och konsumera mat; uthålligt och säkert inom de gränser som gäller för planetens stabilitet.

För att förstå utmaningarna med matplaneten utgår vi från tre hörnstenar: de planetära gränserna, de mänskliga gränserna och en dramatisk tidsaxel – vi har som bäst tio år på oss.

De planetära gränserna: Att hålla sig inom planetens säkerhetszon

För att det ska gå att fortsätta leva på jorden, måste de mänskliga aktiviteterna hålla sig inom säkra gränser för vad planeten klarar av.

Begreppet planetära gränser beskriver de områden där vi måste agera återhållsamt, för att undvika omfattande förstörelse av vår livsmiljö och ytterst planetens stabilitet. Konceptet utvecklades 2009 av en grupp internationellt erkända forskare, under ledning av Johan Rockström, en av ordförandena i juryn för Food Planet Prize. Forskarna definierade de nio biofysiska processer som reglerar planetens klimat, levnadsvillkor och möjligheten att bebo vår planet. Varje gräns är kvantifierad och fyra bedöms redan ha överskridits: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, markförstöring och förorening genom biogeokemiska flöden av kväve och fosfor. I september 2021 väntas en uppdatering som tyvärr inte lär komma att innehålla många glada nyheter.

Ramverket för de planetära gränserna beskriver de nio globala processer som reglerar hela jordsystemets stabilitet och resiliens. De visar de områden inom vilka vi måste hålla oss för att undvika att förstöra livsmiljön för framtida generationer. Idag har vi överskridit fyra av dessa gränser.

Livsfara på andra sidan säkerhetszonen

Vår matproduktion har en avgörande roll när det gäller att pressa miljön bortom de planetära gränserna. Trots viss utveckling i positiv riktning, så fortsätter stora delar av vårt globala matsystem att förslösa, förorena och förstöra – ofta allt detta på en och samma gång.

Som helhet, så är vår mat – produktion, distribution och konsumtion – den enskilt största orsaken till växthusgasutsläppen. Maten står för drygt 30 % av de totala utsläppen och tar i anspråk 40% av jordens brukbara mark och 70% av färskvattnet. Det är en av huvudorsakerna till förorening av jord, luft, vattendrag och hav.

Dagens matproduktionen bygger i hög grad på ett kemikalieintensivt industriellt jordbruk. Den är också beroende av industriell animalieproduktion, vilket kräver enorma landområden och på så vis bidrar till avskogning. Och än värre, vårt monokulturella jordbruk är den största orsaken till förlusten av biologisk mångfald. Nio grödor står för 2/3 av alla skördar.

För att värna biosfären – vår gemensamma livsmiljö – måste vi lägga om vårt sätt att producera och konsumera mat; uthålligt och säkert. Ramverket för de planetära gränserna är en guide som kan hjälpa oss med just detta.

Läs mer om de planetära gränserna

Nödläge – vi har i allra bäst fall 10 år på oss

Vi befinner oss verkligen i ett nödläge. Enligt FNs klimatpanel (IPCC) har vi en skrämmande kort tidsram – inte ens tio år – innan klimatets tröskelvärden, så kallade ”tipping points”, nås. Andra hot mot biosfären närmar sig också kritiska nivåer i samma takt – och i vissa fall har vi troligtvis redan passerat dem.

Mänsklig aktivitet har så orsakat närmare 1,2 graders global uppvärmning jämfört med förindustriella nivåer. Den siffran kommer sannolikt att ha ökat till 1.5ºC år 2050 om växthusgasutsläppen fortsätter att öka i nuvarande takt. Att begränsa uppvärmningen till 1.5ºC är det mål som de flesta forskare och politiker har kommit överens om som en global överlevnadsstrategi. Som utvecklingen ser ut nu, så kommer vi inte att klara det målet. Vårt matsystem är en av de värsta pådrivarna med en inverkan som är betydligt större än vi trott. Detta är en existentiell fråga. Det slår också på matproduktionen. Om utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka i samma takt som idag, riskerar vi förlora en tredjedel av världens matproduktion i slutet av det här århundradet.

Vi måste helt enkelt förändra det globala matsystemet innan det är för sent. Och vi borde ha sett tecknen och agerat med full kraft för länge sedan.

“Effekterna av ohållbara matsystem på den globala uppvärmningen och planetens basfunktioner börjar nu bli tydliga. Ett matsystemskifte är livsavgörande; det kräver politisk vilja, stora investeringar och rätt idéer.” Professor Johan Rockström, Co-chair, The Food Planet Prize

Nuvarande strategier för att ändra riktning – som att utveckla alternativ till kemikalieintensivt monokulturellt jordbruk eller att minska de globala transporterna för att ha ständig tillgång till säsongsberoende produkter – är nödvändiga men otillräckliga. För att göra en helomvändning, måste vi hitta innovationer och radikala lösningar tvärsöver hela värdekedjan – från lantbruk och annan primärproduktion, över förädlingsprocesser, transporter och distribution, till konsumtion och avfallshantering. Vi måste tänka om och konstruera om varenda länk i kedjan utifrån växande insikter om förutsättningarna för ett uthålligt globalt matsystem i dess fulla komplexitet.

Läs mer om IPCCs rapport

Varningsflagg. Som läget är nu, så riskerar det globala matsystemet att hindra att vi når målet på 1.5°C.

Mänskliga gränser: hur kan vi undvika att äta oss till den sista måltiden?

Vi lever i Antropocen, en epok i planeten Jordens utveckling som präglas av människans inverkan på geologi, klimat och ekosystem. Denna inverkan hotar nu att göra planeten obeboelig. Redan idag uppgår världens befolkning till nästan 8 miljarder. Med den snabba ökningstakten – forskarna bedömer ökningen till cirka 70 miljoner fler människor per år och att vi når närmare 10 miljarder år 2050 – ökar trycket än mer på de planetära gränserna, med risk att vi passerar de kritiska gränsvärdena för jordens förmåga att härbärgera liv.

Planeten Jorden kan teoretiskt sett försörja 10 miljarder människor, men inte om vi fortsätter så som vi lever idag. Om ekosystemet kollapsar så innebär det en framtid utan mat. Vårt matsystem behöver göras om helt; det är en existentiell fråga.

Hur ska vi säkra en näringsriktig matförsörjning av en växande världsbefolkning, nå klimatmålen och minska fattigdomen?

Under en lång tid så var tillgången till mat (food security), något som utvecklades åt rätt håll. De senaste åren har dock utvecklingen vänt i fel riktning, inte minst sedan pandemin, och riskerar nu enligt FN att backa utvecklingen 25 år tillbaka.

Vårt matsystem interagerar minst lika mycket med mänsklig och samhällelig hälsa, som med den planetära hälsan, och ibland – som under pandemin – märkbart mer. Farliga upplägg, överträdelser och läckage från det globala matsystemet till vår livsmiljö skadar människor på många olika sätt. Dysfunktionella matsystem underminerar också våra samhällsbyggen och leder allt oftare till att dessa kollapsar i så kallade ”failed states”. Torka, som resulterar i vatten- och matbrist, är en central drivkraft till konflikter, migration och till och med krig.

Två av FNs globala mål för hållbar utveckling, ”Mål 2: Ingen hunger” och ”Mål 3: God hälsa och välbefinnande”, verkar inte vara möjliga att nå under det här årtiondet. Pandemins direkta effekt på mortaliteten, kombinerat med indirekta konsekvenser som underbehandling av andra sjukdomar och ökad spädbarnsdödlighet, har sänkt den förväntade genomsnittliga livslängden med flera år.

Läs mer om målen för hållbar utveckling

Pandemin har också gjort att begreppet matsäkerhet (food safety) fått större uppmärksamhet. Även om källan till SARS-CoV-2 – smittämnet som orsakade COVID-19- pandemin – inte är fullständigt utredd, så är det sannolikt kopplat till marknader i Asien, där viruset förflyttade sig sig från fladdermöss till människor, genom ett eller flera andra värddjur. Zoonotiska sjukdomar – som sprids mellan djur och människor – har blivit allt vanligare. Många av dem, till exempel svin- och fågelinfluensan, har en direkt koppling till matsystemet och till storskalig djurhållning. Andra, som COVID-19, har orsakats av att vi inkräktar på naturliga livsmiljöer och har gjort det enklare för viruset att spridas till människor. 75% av alla infektionssjukdomar, har spritt sig från djur till människa, och 50% kommer från djurhållning.

Enligt The Global Footprint Network, så har pandemin inte bidragit till att minska matens ekologiska fotavtryck. Trots perioder av nedstängning och produktionsavbrott, har fotavtrycket istället ökat tillsammans med bland annat matsvinnet.

Att säkra näringsriktig matförsörjning av en växande världsbefolkning utan att förstöra planeten – det är utmaningen. Det är också en en existentiell fråga. Vi måste rädda matplaneten så att den kan fortsätta förse oss med mat, på ett säkert och hållbart sätt.