Hur ska vi säkra en näringsriktig matförsörjning av en växande världsbefolkning, nå klimatmålen och minska fattigdomen?
Under en lång tid så var tillgången till mat (food security), något som utvecklades åt rätt håll. De senaste åren har dock utvecklingen vänt i fel riktning, inte minst sedan pandemin, och riskerar nu enligt FN att backa utvecklingen 25 år tillbaka.
Vårt matsystem interagerar minst lika mycket med mänsklig och samhällelig hälsa, som med den planetära hälsan, och ibland – som under pandemin – märkbart mer. Farliga upplägg, överträdelser och läckage från det globala matsystemet till vår livsmiljö skadar människor på många olika sätt. Dysfunktionella matsystem underminerar också våra samhällsbyggen och leder allt oftare till att dessa kollapsar i så kallade ”failed states”. Torka, som resulterar i vatten- och matbrist, är en central drivkraft till konflikter, migration och till och med krig.
Två av FNs globala mål för hållbar utveckling, ”Mål 2: Ingen hunger” och ”Mål 3: God hälsa och välbefinnande”, verkar inte vara möjliga att nå under det här årtiondet. Pandemins direkta effekt på mortaliteten, kombinerat med indirekta konsekvenser som underbehandling av andra sjukdomar och ökad spädbarnsdödlighet, har sänkt den förväntade genomsnittliga livslängden med flera år.
Läs mer om målen för hållbar utveckling
Pandemin har också gjort att begreppet matsäkerhet (food safety) fått större uppmärksamhet. Även om källan till SARS-CoV-2 – smittämnet som orsakade COVID-19- pandemin – inte är fullständigt utredd, så är det sannolikt kopplat till marknader i Asien, där viruset förflyttade sig sig från fladdermöss till människor, genom ett eller flera andra värddjur. Zoonotiska sjukdomar – som sprids mellan djur och människor – har blivit allt vanligare. Många av dem, till exempel svin- och fågelinfluensan, har en direkt koppling till matsystemet och till storskalig djurhållning. Andra, som COVID-19, har orsakats av att vi inkräktar på naturliga livsmiljöer och har gjort det enklare för viruset att spridas till människor. 75% av alla infektionssjukdomar, har spritt sig från djur till människa, och 50% kommer från djurhållning.
Enligt The Global Footprint Network, så har pandemin inte bidragit till att minska matens ekologiska fotavtryck. Trots perioder av nedstängning och produktionsavbrott, har fotavtrycket istället ökat tillsammans med bland annat matsvinnet.
Att säkra näringsriktig matförsörjning av en växande världsbefolkning utan att förstöra planeten – det är utmaningen. Det är också en en existentiell fråga. Vi måste rädda matplaneten så att den kan fortsätta förse oss med mat, på ett säkert och hållbart sätt.