”Små bitar av mikroplast hamnar till slut i livsmedelskedjan via marina plankton. De smyger sig in i fisken på våra tallrikar och innebär hälsorisker för både fiskar och människor.”
Marint skräp är dödligt. Fiskeredskap och annan plast kan få djur att fastna och trassla in sig, kväva korallrev, skada mangroveträsk och förstöra för många andra typer av ekosystem. Med tiden förvandlas alla dessa plastfragment till mikroplaster som är så små att de ofta är osynliga för blotta ögat. Dessa små bitar hamnar till slut i livsmedelskedjan via marina plankton, de smyger sig in i fisken på våra tallrikar och innebär hälsorisker för både fiskar och människor.
Mikroplaster kan nämligen fungera som vektorer för bakterier, virus, tungmetaller och toxiner. En vetenskaplig studie från 2019 visar att den genomsnittliga amerikanen får i sig mellan 39 000 och 52 000 mikroplastpartiklar årligen, med ett antal olika potentiella negativa hälsoeffekter som följd, allt från endokrina störningar till cancer. Lika oroväckande är det faktum att mikroplaster minskar tillväxten och överlevnaden hos fisk och skaldjur, något som kan leda till att kustsamhällen förlorar möjligheterna till försörjning.

Medan dagens olika marina uppstädningsprojekt innebär en lösning för dagens plastföroreningar, skulle biologiskt nedbrytbara fiskeredskap kunna förhindra uppkomsten av nya spöknät; långrevar, fiskfällor, fisknät och andra redskap som fortsätter driva runt i haven långt efter användning. Det skulle vara en hållbar möjlighet att sätta stopp för fiskeindustrins plastläckage i våra hav och på våra tallrikar. I förlängningen skulle tekniken också kunna tillämpas på land. De odlingsdukar av fossilbaserade plastmaterial som i dag används i jordbruket skulle kunna ersättas av dukar gjorda av nedbrytbara material, vilket skulle förhindra spridning av mikroplaster i jorden.