Global Mangrove Alliance slåss för att rädda viktiga ekosystem.

Mangroveekosystem är viktiga för människors försörjning, fungerar som hotspots för biologisk mångfald och bidrar till att mildra effekterna av klimatförändringarna, men de insatser som hittills har gjorts för att skydda dem har varit fragmentariska och lokala. Nu har ett antal organisationer världen över gått samman för att förändra detta.

MARISMAS NACIONALES

Oscar González Díaz tar en närmare titt på mangroverna som växer runt en liten bit jord och vegetation, en av få samlingar med mangroveträd som nu finns kvar i den här delen av lagunen. Bladen är få, men de kommer att ta sig på nytt när regnen väl tilltar och ökar på andelen sötvatten i Chumbeño-lagunen, som är förbunden med det saltare havet på Mexikos Stillahavskust.
González Díaz, som är fiskare från Francisco Villa, en av byarna längs lagunen, är också lokal övervakare av den här biten av biosfärreservatet Marismas Nacionales Nayarit. Det skyddade området är hem för 15–20 procent av Mexikos mangrovebestånd, och lokala övervakare arbetar tillsammans med statliga myndigheter, och med stöd från naturskyddsgrupper, för att övervaka, skydda och återställa dessa ekosystem.

”Det här vi gör är en naturlig restaurering. Mer än 40 ortsbor deltog i arbetet", säger González Díaz. Han står barfota i den leriga grönskan som omges av döda mangrovestammar som sticker upp genom lagunens vatten. ”Skogen var en gång mycket högre än vad den är nu.”

Biosfärreservatet Marismas i delstaten Nayarit består av ett stort område med sammanhängande mangroveskogar, laguner, våtmarker och tidvattenzoner. Med en yta på över 1 300 kvadratkilometer är det som en jämförelse betydligt större än alla svenska nationalparker, förutom de i världsarvet Laponia. Biosfärreservatet erbjuder livsmiljöer för en rad vilda djur, däribland jaguarer och över 250 fågelarter, och mangroveträsken är också helt avgörande för det fiske som håller i gång den lokala ekonomin.

^{Mangroven hjälper till att hålla i gång två av de mest lönsamma kustverksamheterna i Mexiko: turism och fiske.}

I tropiska och subtropiska länder runt om i världen skapar mangroveekosystemen försörjningsmöjligheter för lokalsamhällen, fungerar som hotspots för biologisk mångfald och bidrar till att mildra effekterna av klimatförändringarna. Insikten om deras betydelse har ökat under de senaste decennierna, men forsknings- och bevarandeinsatserna har ofta varit osammanhängande eller alltför lokala. För fem år sedan gick några organisationer samman för att försöka ändra på detta.

Initiativet Global Mangrove Alliance lanserades år 2018 av de samordnande medlemmarna Conservation International och The Nature Conservancy, Wetlands International, Internationella naturvårdsunionen samt Världsnaturfonden. Organisationens mål är att vända förlusten av mangroveskogar och öka antalet mangrovehabitat. Uppskattningsvis 50 procent av världens mangroveskogar har gått förlorade på lika många år, med förödande konsekvenser för livsmedelssuveränitet och motståndskraft mot klimatförändringar, men förlusttakten har nu börjat minska betydligt.
Antalet medlemmar i alliansen har växt snabbt, och Global Mangrove Alliance består nu av fler än 25 nationella och internationella NGO:s, stiftelser och vetenskapliga forskningsinstitutioner från fem kontinenter.

”Vi såg hur en rad insatser för mangroveskogar misslyckades”, säger Emily Landis, ansvarig för klimat- och havsfrågor på The Nature Conservancy. Det verkade som om ingen lärde sig av andras arbete, och vi som höll på utförde onödigt dubbelarbete. Vi lyckades inte skala upp våra insatser. Det fanns en allmän känsla av att vi både kan och borde bli mycket bättre på att prata och arbeta tillsammans med dessa frågor.”

Organisationerna började därför inventera hur situationen såg ut, och genomföra en dialog för att reda ut vem som gjorde vad, var detta skedde, vad som fungerade och vad som inte fungerade. De olika medlemsgrupperna arbetade redan tillsammans med andra i olika partnerkonstellationer, där det ingick allt från lokala fiskekooperativ på landsbygden till myndigheter som NASA. Alliansen började nu inrätta arbetsgrupper både på global och nationell nivå. Syftet var att bättre kunna rikta in sig på de olika aspekter som ingår i det övergripande målet att stoppa förlusten av mangroveskogar och genomföra en vetenskapligt baserad restaurering där också lokalsamhällena är engagerade.
”Alliansen har fortsatt att växa i takt med att utmaningarna och lösningarna har identifierats”, säger Landis. ”Våra huvudprioriteringar är policy, vetenskap och kommunikation.”

Det finns runt 70 arter av mangroveträd och -buskar i tropiska och subtropiska regioner i världen. Träden växer i tidvattenzoner där salt- och sötvatten blandas. Deras upphöjda rotsystem ger mat och skydd åt unga räkor, skaldjur, fiskar och många andra djur. Rotsystemen fungerar som barnkammare för många arter som är av stor betydelse för både de lokala försörjningsmöjligheterna och för den globala tillgången på fisk och skaldjur. Mer än fyra miljoner människor från ursprungsbefolkningar och andra lokala samhällen är direkt beroende av mangrovesystemen för sitt småskaliga fiske.

Mangroveskogarna utgör en naturlig skyddsvall där land och hav möts, vilket mildrar stormvågor och vindar och minskar risken för översvämningar och andra skador. De har också en enorm förmåga att omvandla koldioxid till organiskt kol, som lagras både i träden och buskarna och framför allt i den sedimentrika jorden där de växer. Vetenskapliga studier har på senare år visat att mangroveskogar kan binda och absorbera upp till fem gånger så mycket kol som tropiska skogar i inlandet förmår.
”Av alla världens ekosystem är mangroveskogen den mest effektiva per ytenhet när det gäller att fånga och lagra kol”, konstaterar Global Mangrove Alliance i sin rapport, State of the World's Mangroves, från 2021. ”I ljuset av de accelererande klimatförändringarna är mangroverna särskilt viktiga bidragsgivare till ekosystembaserad anpassning”, understryks det i rapporten.

Motsatsen är tyvärr också sann: sett till avverkad yta bidrar förstörelse av mangroveskogar till förhållandevis stora utsläpp av växthusgaser. Den största delen av detta beror på mänsklig verksamhet, och forskningen visar att vattenbruk och jordbruk – särskilt räkodling som sker i odlingsdammar och oljepalmsindustrin – är den främsta orsaken. Skogsskövling och urbanisering är också bidragande orsaker. Så även klimatförändringarna. Även om mangrover naturligt sett lindrar vissa effekter av klimatförändringarna kan mänsklig verksamhet fungera som stressfaktorer och försvaga mangroveskogarnas förmåga att hantera exempelvis tropiska stormar och stigande havsnivåer.

Det finns världen över en växande insikt om hur viktiga mangroveskogar och andra kustekosystem är och hur de samspelar med lokalsamhällen, klimatförändringar och livsmedelssystem. År 2015 infördes en särskild internationell FN-dag för bevarandet av mangroveekosystemen. År 2019 utropade FN:s generalförsamling 2020-talet till FN:s årtionde för ekologisk restaurering, där ekosystem i hav och vid kust är en del av handlingsplanen.

Restaurering av kustekosystem, traditionella försörjningsmöjligheter och klimatförändringar var också en del av diskussionerna vid den första fysiska årliga FN-konferensen Ocean and Climate Dialogue, som hölls i juni 2022 i Tyskland. Syftet var att diskutera hur man kan stärka havsbaserade åtgärder i samband med klimatförändringar och när det gäller FN:s program och mandat. Initiativet växte fram ur FN:s klimatkonferens 2019, och en sammanfattning av dialogen kommer att presenteras vid nästa konferens, COP27, i november 2022. Global Mangrove Alliance-teamet har här haft ett nära samarbete med andra koalitioner när det gäller påverkansarbetet vid klimatförhandlingarna.

”Vi arbetar tillsammans för att få till ett skarpare språk när det gäller målen för haven i klimatförhandlingarna, både för att mildra effekterna av och som anpassning till klimatförändringarna, vilket naturligtvis också gynnar situationen för mangroveskogarna i sig och att de kan bli en del av klimatlösningen. Detta kommer naturligtvis också att sippra ner på nationsnivå eftersom alla dessa är nationella åtaganden, men som helhet är det trots allt en global lösning”, säger Emily Landis,.
”När det gäller policyer finns det fortfarande mycket som kan göras”, säger hon. ”Det finns också ett stort intresse just nu för innovativ finansiering av mangrovesystem.”

Global Mangrove Alliance undersöker frågan om finansiering i samarbete med en arbetsgrupp för mangrovesystem från World Economic Forum. Koldioxidkompensation har funnits i årtionden, men har till stor del varit inriktad på skydd och återplantering av skog i inlandet. Företag, institutioner och till och med privatpersoner kan finansiera certifierade initiativ som minskar eller förhindrar koldioxidutsläpp för att kompensera sina egna koldioxidavtryck. Nu finns det också ett växande intresse för det som kallas för blått kol, blue carbon, med krediter för skydd och återställande av sjögräs, tidvattenkärr och mangrovesystem.

För Kevin Loza Pérez är kopplingen mellan mangroverna och klimatförändringarna mycket mer påtaglig. Han är kassör i Ostricamichin, ett kooperativ som odlar ostron i vattendrag kantade av mangrover i den södra delen av biosfärreservatet Marismas Nacionales Nayarit i Mexiko. Mangroverna är avgörande för försörjningen i byn Boca de Camichín, där praktiskt taget alla lever av fiske och ostronodling. De skyddar också samhället mot orkaner, som i och med klimatförändringarna har ökat i frekvens och intensitet.
Medlemmarna i kooperativet Ostricamichin använder sig av metoden hängande ostronodling, där tomma halva skal hängs upp på rep från exempelvis träbalkar på flytande flottar. De förankrar flotten i ett område medan ostronlarverna fäster sig vid de gamla skalen och flyttar sedan flotten till ett annat område när de nya ostronen börjat växa till sig. Men när orkaner och stormar närmar sig, liksom även under lågsäsong efter skörden, förankrar och fäster de sina flottar längs mangroveskogarnas naturliga kanaler för att skydda odlingarna.

”Mangroverna fungerar som ett naturligt skydd”, säger Loza Pérez, som har fullt upp att göra i det lilla kontoret Ostricamichin-kooperativet har vid stranden, som är kantad av kokospalmer. Här sorteras och vägs skörden varje dag när det blir skymning. Under dagen åker ostronodlarna ut för att sköta sina odlingssystem på flottarna. När båtarna närmar sig odlingsområdena saktar de snabbt ner och kör försiktigt fram mot flottarna.

”Vi har genomfört saneringsarbete i mangrovebestånden och flodmynningsområdena”, säger Loza Pérez och tillägger att kooperativets medlemmar framgångsrikt har upprättat regler och bevarandepolicys vid sina medlemsmöten, med böter och andra påföljder för att avskräcka från skogsskövling och nedskräpning.

Loza Pérez, nu 23 år gammal, har varit delaktig i arbetet med ostronodlingarna i tio år. Det började med att han hjälpte till på sin pappas ostronodling. Ända sedan han var ett litet barn har han hört sin farfar tala om sin dröm för ostronkooperativet: industriella rökugnar. Nu, som en av medlemmarna i kooperativets styrelse, har Loza Pérez kunnat bidra till att förverkliga den drömmen. Ostricamichin köpte nyligen två rökugnar, vilket kommer att öka värdet rejält på en del av den lokala årliga skörden, som totalt uppgick till 1 400 ton förra året. Nu har Loza Pérez en ny dröm som kooperativet arbetar för fullt med att realisera: certifiering för export.

Produktion med högt förädlingsvärde och hållbara fiskemetoder har varit en prioritet för de medlemmar av Global Mangrove Alliance som arbetar med lokala samhällen på plats, medan andra medlemmar har fokuserat på vetenskaplig forskning, bevarandeåtgärder, restaurering och policy. Alliansen har ett nära samarbete med Global Mangrove Watch, en online-plattform, med öppen tillgång, för kartläggning av fjärranalysdata som kan hjälpa lokala myndigheter och grupper att övervaka tillståndet för och förluster av mangrovehabitat. Syftet är också att samordna på plats, mellan olika medlemmar på lokal nivå.
”När vi grundade alliansen var vi tvungna att sätta upp ett globalt mål när det gäller restaurering och arbetet med att hålla befintliga mangroveskogar intakta, men det tog tid med alla dessa partnerskap”, säger Karen Douthwaite, ansvarig expert för havsfrågor på Världsnaturfonden WWF.
Global Mangrove Alliance har stöttat regional programutveckling med lokala grupper, NGO:s, nationella regeringar och företag i tropiska och subtropiska regioner runt om i världen. Vissa alliansmedlemmar har också deltagit i andra regionala insatser, till exempel i projektet Save Our Mangroves Now i västra Indiska oceanen.

”Syftet har varit att få till ett internationellt policyengagemang men också att samla fyra av länderna i västra Indiska oceanen – Kenya, Tanzania, Moçambique och Madagaskar – kring en gemensam vision för bevarandet av mangrovebestånden och hur viktig mangroven faktiskt är för människor”, säger hon.

De samordnande medlemmarna i Global Mangrove Alliance fortsätter nu att etablera nationella avdelningar på plats i de länder där det finns ett lokalt intresse. Det är det tredje steget i alliansens stegvisa strategi. Colombia var det första landet som kom med, det skedde för ungefär två år sedan, och flera andra länder har sedan dess följt efter. Under det senaste året har alliansen försökt starta nationella avdelningar i bland annat i Kenya, Indonesien, Mexiko och Ecuador.
”Vi lyckades skapa momentum och öka antalet medlemmar, och därmed säkra ytterligare resurser. Vi hade nu äntligen kommit dit där vi kände att vi också kunde börja utöka vårt arbete på plats, på marken”, säger Douthwaite.

I slutet av förra året inledde så personal från Världsnaturfonden och The Nature Conservancy diskussioner om en nationell avdelning i Mexiko. Tillsammans med andra grupper har dessa båda organisationer under flera års tid arbetat i biosfärreservatet Marismas Nacionales Nayarit. Och det är här den nya mexikanska nationella avdelningen kommer att ha sitt fokus.

Biosfärreservatet inrättades 2010 och överlappar här ett redan existerande lokalt ejidosamhälle. Ejido är en inhemsk form av jordbrukssamfällighet, med egna rättigheter och tillstånd för fiskekooperativ, och för att reservatet skulle kunna inrättas krävdes godkännande från medlemmarna i det lokala ejidosamhället. Flera år av lokalt engagemang och förhandlingar med statliga myndigheter föregick beslutet att området skulle förklaras skyddat område, och planerna på ett reservat fick med tiden även stöd av lokalsamhället.
”De blev involverade i arbetet med formerna för reservatet, från skapandet till förvaltningen, men var däremot inte med alldeles från början”, säger Víctor Hugo Vázquez Morán, chef för biosfärreservatet Marismas Nacionales Nayarit, som förvaltas av Mexikos nationella kommission för skyddade naturområden. ”I Mexiko tror man i allmänhet att man inte får röra ett skyddat naturområde. Så om lokalbefolkningen skulle se ett reservat av amerikansk modell skulle de säga nej, eftersom de då skulle tänka: Om ett sådant område skapas här kommer vi inte ens att kunna komma in där längre.”

Mexiko har rört sig bort från en expropriationsmodell, och förklarandet av biosfärområdet ger nu i stället ännu större handlingsutrymme för lokalsamhället och dess ekonomiska verksamhet. Samhällets mark- och resursrättigheter respekteras, och dess försörjningsmöjligheter skyddas från konkurrens, eftersom fiske- och affärsrättigheterna i området är förbehållna lokalbefolkningen.

Situationen för biosfärreservatet Marismas visar dock att det inte räcker med att enbart skydda mangroveskogarna i sig för att kunna bevara dem. Både mänsklig verksamhet och naturfenomen till havs och i inlandet kan få drastiska konsekvenser för balansen mellan de sediment- och salthaltnivåer som krävs för mangrovehabitat. Vad gäller Marismas påverkar tidigare genomförda infrastrukturprojekt och andra arbeten tillståndet för reservatets mangrover än i dag.

För femtio år sedan lät regeringen anlägga en kanal mellan Stilla havet och Marismas vattendrag i syfte att öka räkproduktionen i lagunerna. Under årtiondenas lopp har den konstgjorda Cuautla-kanalen gått från att vara bred som en väg till att i dag ha en bredd på över 1,5 kilometer till följd av kraftig erosion. Kusterosionen har även lett till att ett närliggande samhälle tvingats flytta. Det ökade inflödet av saltvatten kom att störa saltbalansen, och då särskilt i Chumbeño-lagunen som ligger längst in i landet. Det var det här som låg bakom massdöden av mangroveträd i lagunen, och som den lokala övervakaren González Díaz tillsammans med andra lokalinvånare sedan dess har försökt åtgärda med hjälp av restaureringsarbete.

Motorvägar och mindre vägar som anlagts genom våtmarkerna har gjort att sötvattenflödet och att områdets naturliga förmåga att kontrollera översvämningar har minskat. Anlagda dammar som har anlagts på majoriteten av de tolv floder som mynnar ut i Marismas, liksom ökad vattenanvändning från jordbruk och lokalbefolkning, har också begränsat det inkommande sötvattenflödet. Dammarna har också lett till lägre nivåer av behövligt sediment och minskad mängd mangrover och estuarier, flodmynningsområden, i vissa delar av Marismas. På andra platser med större floder som inte är uppdämda har intensiva stormar lett till för mycket sediment i deras avrinningsområden.

Mangroverna är viktiga häcknings- och födosöksmiljöer för fåglar, samt för såväl land- som havsfauna.

Mer långsiktiga och omfattande planer för mark- och vattenförvaltning i inlandet behövs visserligen, men på det hela taget är biosfärreservatet en verklig framgångshistoria när det gäller bevarandeåtgärder. Under dess första fem år ökade mangrovetäckningen med tre kvadratkilometer, och sedan dess har endast 0,32 kvadratkilometer gått förlorade, och då till illegala räkodlingar i dammar. Detta enligt Vázquez Morán, som har arbetat i området för landets nationella kommission för skyddade naturområden sedan innan biosfärreservatet inrättades.

”Vi lyckades öka arealen av mangrove, något som man inte har lyckats uppvisa någon annanstans eller i något annat skyddat naturområde här i landet”, säger han. ”Det kan inte finnas någon bättre indikator än detta för att visa att det gemensamma engagemanget och arbetet mellan lokalsamhällena, ejidos och landets samtliga myndighetsnivåer verkligen har fungerat. Man har tillsammans uppnått det som var målet med att skapa reservatet: att bevara dess mangroveskogar samtidigt som de kan fortsätta att bidra till och bära upp den lokala ekonomin och arbetet.”

För att stödja det lokala arbetet och ekonomin användes en penninggåva, som donerats av företag, till ett kylrum för fiskekooperativet Ignlogar i samhället Antonio R Laureles, nära den norra gränsen av biosfärreservatet Marismas. Utan detta kylrum skulle lokalbefolkningen inte ha något annat val än att sälja till de mellanhänder som väntar på stranden och till det pris som de köparna just då erbjuder.
Den mexikanska NGO:n SmartFish har i samarbete med The Nature Conservancy genomfört ett fiskeriförbättringsprojekt för vannameiräkor tillsammans med just Ignlogar-kooperativet.

Fiskeriförbättringsprojekt är vanligtvis miljöfokuserade samarbetsprocesser mellan olika intressenter för att förbättra hållbarheten i både fiske- och affärsmetoder. De som bedriver fiske yrkesmässigt kan exempelvis ansöka om internationell certifiering från Marine Stewardship Council och få sina produkter miljömärkta.

SmartFish hjälper småskaliga fiskare som tillämpar hållbara metoder att få tillgång till nya marknader som ger högre intäkter genom att förbättra kvaliteten, införa spårbarhet och ta itu med hinder vad gäller logistik och infrastruktur. Med Ignlogar har SmartFish arbetat en hel del med ledning, administration och affärsverksamhet, men har också fått i gång kylanläggningen och utbildat lokala kvinnor i hanteringen av hela kylkedjan, från underhåll av utrustningen till beredning och förpackning av spårbara produkter på ett sätt som ger mervärde. SmartFish har en marknadsföringsinriktad filial som hjälper till att hitta lämpliga marknader för hållbara, småskaliga fiskeriprodukter.

”Vi arbetar med kooperativ och ger dem de verktyg som behövs för att få förmånstillträde till marknader, så länge de uppfyller vissa särskilda kriterier. De måste vara organiserade kooperativ, inneha användningstillstånd och ha ett engagemang för miljön”, säger Alejandro Rodríguez Sánchez, en av SmartFishs grundare, efter ett besök hos kooperativet Ignlogar.
”Vi har ett kontor som jobbar med att främja efterfrågan på dessa hållbara produkter, för när den väl finns där kan de på utbudssidan sluta kretsloppet med köparna”, säger han. ”Vi försöker få de stora livsmedelskedjorna att skapa ansvarsfulla inköpspolicyer.”

Andra kooperativ i Marismasområdet som har hört talas om Ignlogars erfarenheter av SmartFish och dess projekt för förbättring av fisket har nu också börjat visa intresse för att delta med egna projekt. The Nature Conservancy och Världsnaturfondens personal i Mexiko har analyserat var detta skulle kunna vara möjligt. Det är det här som har kommit att bli huvudfokus för den nya och framväxande mexikanska avdelningen av Global Mangrove Alliance: att samla kunskap, erfarenheter och resurser för att ta reda på hur man bäst kan samarbeta för att fylla existerande luckor och tillgodose lokala behov.

Tillbaka i kylrummet, som står utanför kooperativet Ignlogars kontor, berättar Dainen Jaramillo Barrera och Viridiana López Rodríguez hur arbetet kommer att fortlöpa när väl förbudet mot säsongsbaserat räkfiske upphör. De och tolv andra kvinnor kommer då att återgå till arbetet med en gång och sätta full fart, bokstavligen tonvis med räkor kommer in och läggs på is medan de sorteras efter storlek och vikt. De arbetar också med linfångad fisk av arten white snook, Centropomus viridis, och bereder, förpackar och fryser in högkvalitativa filéer som på så sätt kan inbringa mycket högre priser än om de skulle säljas färska i byn.

Jaramillo Barrera, som är 20 år gammal, brukade vara ute och fiska tillsammans med sin man innan hon fick det här jobbet, och hon berättar att hon älskar synen av natthimlens stjärnor när hon är ute i båten om kvällarna. Själv har hon inte anslutit sig som medlem i kooperativet, vilket hon har gemensamt med de flesta kvinnor och ungdomar som på olika sätt deltar i fiskeverksamheten i regionen. Ignlogar har för närvarande 220 medlemmar, varav endast tre är kvinnor. Men det har börjat förändras, och medlemmarna i kooperativets styrelse verkar stolta över det. Av de cirka 80 medlemskapsansökningar som nu behandlas är de flesta från unga personer och ungefär hälften från kvinnor, säger kooperativets ordförande.

Det är visserligen bara säsongsarbete, men arbetet i fryshuset är López Rodríguez första formella jobb. Som 28-årig ensamstående mamma till tre barn har hon aldrig tidigare haft den möjligheten, utan tvingats klara sig på inkomsten från en liten matbutik som hon öppnat i sitt hem. ”Vi har lärt oss så mycket”, säger López Rodríguez. Hon, Jaramillo Barrera och många av de andra kvinnorna var först väldigt nervösa när de började på det nya jobbet, men inte nu längre. I dag skulle de kunna driva stället – och det gör de också i stort sett, men med lite stöd från SmartFish när det behövs.

”När vi hade kommit i gång med arbetet skickade vi ut vår produkt och folk sa att den blev riktigt bra”, säger Jaramillo Barrera. ”Folk gillade den, och det gav oss den motivation och glädje som behövdes för att fortsätta vårt arbete.”

Mer om Global Mangrove Alliance